Det är ju faktiskt så att nu har man fyllt hela 20 år, första rundan på systembolaget är gjord men tyvärr är ingen flaska öppnad då det är jobb som gäller ända fram till söndag. Usch, känns hemskt att veta att man inte kommer få något semester!

Hipp Hipp hurra på mig!

Det var självklart vad jag ville fotografera när temat nära kom upp i fotoutmaningen hos Edith och jag, nämligen det som absolut ligger närmast mitt hjärta: Min stora kärlek till pojkvän. Men hur fotograferar man kärlek? Hur fotograferar man känslor?

På nattduksborden bredvid sängen ligger det jämt några ståltrådsbitar, jag blir väldigt rastlös när det är dags för filmtittande och sitta gärna med lite luffarslöjd för att sysselsätta fingrarna. Därför ser det ibland ut som .. krig? .. vid sängen. En kväll när vi ska sova puttar Skogsmullen på mig och säger: "kolla vad jag har gjort. Den är till dig"

Ibland är det de små sakerna i livet som spelar roll

Gamla minnen sitter i länge, speciellt de som man minst förtjänar

Idag på morgonsidan efter min omelett skulle det bli en kort sväng för att sträcka ut bena lite efter gårdagens simning och peppa inför kvällens ridning. Så iväg bar det, en kortare runda än vanligt, lite snö på sina ställen men inga större problem tills: Gubbjäveln dök upp! Nu är det inte så att jag naturlig hatar människor utan har som melodi: Låt folk göra fel så länge de vet hur man gör rätt för sig. Men i detta fall kan melodin dra åt skogen! Häng med i texten ska jag berätta om mitt djupa hat för denna människa.

När jag var 15 år, hade precis slutat nian, fick jag mitt första sommarjobb utanför familj och släkt. Det var på kyrkan, eller rättare sagt hos vaktmästarna/trädgårdsmästarna. Tro nu inte att det var något nytt att klippa gräs eller sköta om en trädgård för mig utan detta gjorde jag varje sommar åt farmor sedan man nådde upp till handtaget. Men detta var stort, första gången man jobbade åt någon annan. Det var jag och en klasskompis som hade fått jobb en månad. Och peppad var vi! Båda var och är helgjutna Norrlandsbarn som var vana att jobba. Vi hade en äldre man som "mentor" men arbetade med två andra vaktmästare (stört sköna grabbar!) Jag och min klasskompis fick gå med gräsklippare, inga självgående utan det var bara att putta - runt alla häckar, gravstenar, träd, lampor..ja, ni förstår nog. Jobbigt var det men det gick inte sakta, vi sprang fram med våra "röda faror" utan att missa en fläck. Vår "mentor", ja han fanns inte i närheten utan han var ute och körde bil eller tvättade sin bil. Varje dag, samma sak. Sedan, jag tror att det var efter tredje dagen eller kanske fjärde så kom vår "mentor" fram till oss när vi bara hade lite, lite kvar för att ha klippt hela kyrkogården. Stolt var vi, det hade gått snabbt!

"Mentorn" kom fram till oss och bad oss stänga av maskinerna. Vi väntade oss beröm, de andra vaktmästarna tyckte det hade gått grymt fort för oss men "mentorn" sa: -"Är ni inte klar än? Det här ska vara klart för länge sedan. Kan ni inte jobba fortare?" och så fortsatte det i liknande stil en stund till. Min känsla? Förmodligen samma som en fluga har när en fågel tar den: paff, ont och helt förkrossad. Så slutade min dag, upp på mopeden, for hem och där mötte en mamma sin 15åriga dotter med tårar och snor över hela ansiktet som aldrig mer skulle jobba.

Några minuter efter försökt berätta vad som hänt genom snor och gråt ringde telefonen. Det var min klasskompis mamma som ringde för även hos henne satt en 15åring som även han genom snor och gråt sagt att han aldrig mer går tillbaka.

Det jag kommer ihåg efter det är att mina föräldrar var rasande, min bror orolig och jag gömde mig i tryggheten i täcket. Efter mamma ringt till kyrkan och förklarat situationen blev det genast liv i bygget. Dagen efter blev jag och min klasskompis och våra föräldrar inkallad på möte. Där satt prästen, våran "mentor" och någon till. Lösningen blev att vi fick ny mentor, gubben höll sig borta ifrån oss och en mesig ursäkt. Men han var där varje dag vi jobbade. ja han fanns inte i närheten utan han var ute och körde bil eller tvättade sin bil. Varje dag, samma sak

Jag var 15 år, mitt första riktiga jobb och fulständig beslutsam om att jobba järnet. När jag gick därifrån var jag överkörd, förkrossad och rasande.

Idag på min springtur lyckades jag välja en väg förbi hans hus och (extremt ovanligt) han var ute. Inombords så steg det: raseriet och känslan av kränkningen. Han försvann in i en bod när jag närmade mig och kanske var det tur för oss båda för nu var det inte längre en 15åring som sprang förbi utan här sprang en stark, ung kvinna med råga i ryggen som vägrar behandlas orättvist!

Gamla minnen må sitta i, låt det bli en läxa vad man ska se upp för!

Är det bara jag eller brukar ni också bli lite småhungriga framåt kvällen?

Kom med tips på vad för nyttigt man kan få stoppa i magen en stund innan sängdags!

Snälla hemkunskapselever bjöd på paj en dag, mums vad gott men usch vad onyttigt!

Självklart ska man börja dagen med något Gott och Nyttigt! För min del blev det en (krossad) omelett och C-Vitamin-Brustablett. Kan man bli mer nyttig? Saknade några tomater på sidan av tallriken men man kan väll inte få allt!

Tips på god och nyttig frukost?

Glad Våffel- och sommartidsdag!

Inte nog med att våffeldagen och omställningen av klockan nästan bara skriker ut: VÅR så har även andra dykt upp som inte får oss misstro att det är något annat på g. För när klockan ställs fram ställs också grillen fram! Idag bjöds det på hamburgare framför bron med stora familjen. Den lilla grillen fick duga idag, snön ligger faktiskt fortfarande kvar över trädgården.

Har ni tagit fram grillen än? :D

Hälsningar från Snickarboden 

God Kväll!

Jag och Skogsmullen har precis kommit hem från BabyShower för våra kära vänner som om ungefär en månad ska ha en liten bebis! Mysigt! Jätte god tacopaj och klasskaka med grädd bjöds på under de timmarna vi tittade för. Smarrigt!

Måste bara uppgradera er om vad vi upptäckte idag i rabatten, nämligen (förmodligen) det första vårtecknet här i Norrland! Nu är det bara att ställa undan skotern och börja slänga några blickar mot segelbåtarna...eller kanske det är lite för tidigt?

Även i Norrland börjar det bli vår!

Foto: Annas Snickarbod

Godmorgon!

Jag måste säga att idag är det verkligen en bra morgon och det firas med en risifrutti. I fredag slog magsjukebakterierna igång och ja, ni vet nu hur det är att ha magsjuka, mindre roligt. Dagiset jag jobbade på i veckan var tvungen att slå igen på fredag för att alla vuxna låg i magsjuka så lite glad blev jag av att höra att jag inte var ensam, kanske lite skadeglädje? Idag mår jag iallafall suveränt, bara lite små sur att det är så dåligt väder när jag äntligen är frisk.

Mitt tips att bota magsjuka är att: ta det lugnt! När man har spytt är tarmarna så känsliga att bara lite vatten kan få allt att vänta på sig. Jag rekommenderar lite cocacola som man rör om i för att få bort kolsyran. Sedan dricker man någon tesked i halvtimmen, man känner själv hur det går. Ta det lugnt bara!

Mitt andra tips är smörgåsrån: de är tunna, mjuka och lätt för magen att smälta. Självklart ska man inte äta detta under de "kritiska" timmarna utan när magen börjar bli stabil igen. Min magsjuka var ganska klen, som tur var, så jag kunde äta morgon efter utan några som helst problem.

Annars vet jag att i tidningen Kollega och även på andra platser rekommenderas vitpeppar. Min pojkvän äter vitpeppar och tror stenhårt på det men än har jag inte sett att han har vågat sig hit! Jag rekommenderar ändå en sväng på Kollega för att kolla in tipsen för huskurer vid magsjuka!

Har du råkat ut för vinterkräksjukan?

Några tips?

Hälsningar från Snickarboden

Edit: Måste ju också nämna att tvätta händerna efter/före mat, toalettbesök osv är A och O för att hålla sig frisk, det gäller ju inte bara magsjuka!